Första augusti tvåtusenåtta
Har lunch nu. Hade just ett tjugo minuter långt samtal med en person här på jobbet som är lite insatt i min familjesituation.
Jag orkar fan inte mer. Det är så mkt som jag inte klarar av, snart kommer jag behöva börja på BUP igen om inte det här ändras. Jag behöver verkligen prata med någon. Om allt, verkligen allt. Utan att behöva tänka på att fråga den personen om vad hon har gjort, hur går det med hennes liv osv. Jag behöver få ett par timmar, och bara prata.
Fan fan fan, vad jag hatar mitt patetiska, ynkliga liv ibland.
Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Jag vill krypa in i ett skal, och aldrig mer komma ut.
Jag kanske ler, men på insidan rinner tårarna och skriken ekar. Alltid.
Jag orkar fan inte mer. Det är så mkt som jag inte klarar av, snart kommer jag behöva börja på BUP igen om inte det här ändras. Jag behöver verkligen prata med någon. Om allt, verkligen allt. Utan att behöva tänka på att fråga den personen om vad hon har gjort, hur går det med hennes liv osv. Jag behöver få ett par timmar, och bara prata.
Fan fan fan, vad jag hatar mitt patetiska, ynkliga liv ibland.
Jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen. Jag vill krypa in i ett skal, och aldrig mer komma ut.
Jag kanske ler, men på insidan rinner tårarna och skriken ekar. Alltid.
Kommentarer
Trackback
