Tionde februari tvåtusenåtta

Jag vet inte när jag var så här arg senast!
Mamma körde mig ner till gymmet, för syster skulle inte med och jag är mörkrädd.
Klockan kvart över fem lämnade hon mig. Sen skulle hon ringa för att kolla när jag ville bli hämtad. Ring vid tio i sex sa jag då. Jadå, svarade hon.
Klockan fem i börjar jag vänta, prick sex är jag klar med min träning. Så då satte jag mig i omklädningsrummet och började vänta, och vänta.
Fem över halv sju hade jag tröttnat på att vänta, så då bärjade jag gå hem, utan vantar, halsduk eller någonting. När jag hade kommit halvvägs ringde hon, jag sa inte ens hej, jag sa åt henne att dra åt helvete och la på.
Fattar hon över huvud taget hur jävla sjukt orolig jag var när jag satt och väntade i 45 minuter? ALLT som skulle kunna hända dök upp i mitt huvud. Brinner det hemma? Är någon allvarligt skadad? Har någon dött?
Fyfan, så där gör man inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0