Lenozzedifigaro

Fan vad trött jag blir på allting! Jag skulle ha dragit ner till pappa i veckan. Det kommer inte bli av nu, de är inte så förtjusta i sjuklingar där nere, och det kan jag förstå. Men just nu vill jag inget hellre än att komma härifrån.
Eftersom jag har hög feber så fryser jag väldigt mkt. Jag sitter med mjukisar, tjock stickad långtröja och filt, men skakar ändå (snart kommer det ändras och jag kommer vilja slänga av mig allt, men whatever). När mamma och syster kommer hem så kommer syster in först. Hon ser att jag sitter och skakar. Hon frågar om jag fryser? Ja, självklart. "Tänd pannan då" Jag blir bara så jävla arg. Hela jävla tiden hittar hon någonting att klaga på. Tänd pannan då? Jag har 40 graders feber, ligger och skakar, har en extrem huvudvärk som vägrar gå över och har inte ätit sen iförrgår. Ja, förlåt, självklart ska jag tända pannan, så att du blir nöjd.
Jag skulle kanske ha tvingat mig själv att tända pannan, om det hade varit väldigt kallt härinne. Men det är tjugotvå grader, enda anledningen till att jag fryser är ju som sagt att jag har feber. Hade jag tänt pannan och eldat så att det hade blivit jättevarmt härinne, så skulle hon ha klagat på det istället.
Alltid är det någonting, och jag börjar bli riktigt, riktigt trött på det nu. Snart brister det. Och då blir det inte kul för någon av oss.