Elfte november tvåtusenåtta
Nu är jag hungrig. Väldigt hungrig. Men jag ska gå och lägga mig snart, och försöka se fram emot imorgon. För jag tycker att jag ser en liten förbättring. Förut så fick jag spänna mig i hela kroppen inför smärtan när jag kände att jag behövde svälja. Nu gör det fortfarande förbannat ont, men det är ändå någon liten skillnad.
Så, yey, förhoppningsvis kan Mathilda äta imorgon.
Jag vet att du bryr dig. Mer än någon skulle jag tro.
Men det känns så jobbigt att varje gång jag försöker fixa en helg vi kan ses på, så kommer du alltid på att du redan har någonting inplanerat. Jag saknar dig, saknar att få umgås mkt med dig. Och då menar jag inte två dagar under en hel vecka. Utan som under sommarlovet. Fem sex dagar i veckan. Hela tiden, för då blir det inte tvunget, vi kan sitta var för sig nästan, och bara hålla varandra sällskap utan att behöva snacka en massa.
Du betyder massor för mig och jag saknar dig <3
Så, yey, förhoppningsvis kan Mathilda äta imorgon.
Jag vet att du bryr dig. Mer än någon skulle jag tro.
Men det känns så jobbigt att varje gång jag försöker fixa en helg vi kan ses på, så kommer du alltid på att du redan har någonting inplanerat. Jag saknar dig, saknar att få umgås mkt med dig. Och då menar jag inte två dagar under en hel vecka. Utan som under sommarlovet. Fem sex dagar i veckan. Hela tiden, för då blir det inte tvunget, vi kan sitta var för sig nästan, och bara hålla varandra sällskap utan att behöva snacka en massa.
Du betyder massor för mig och jag saknar dig <3
Kommentarer
Trackback
