Elfte november tvåtusenåtta
Men vad roligt jag har haft inatt. Somnade typ direkt vid elva när jag la mig, men vaknade igen vid ett (antagligen så svalde jag väl i sömnen, och smärtan väckte mig). Och efter det kunde jag helt omöjligt somna om. Jag låg vaken till sex(!) utan att få en blund i ögonen innan jag äntligen somnade.
Jävligt konstigt det där. Utan anledning så låg jag vaken i fem timmar, men när jag somnade klockan sex, så sov jag till halv tolv.
Jag vet att jag är otroligt tjatig på bloggen just nu, men vill någon klaga så sluta läsa bara, jag skriver ner skitsaker här nu för att jag har absolut ingenting annat att göra. Får ont i huvudet av att kolla på tv, får ont i huvudet av att läsa osv...
Jag är så sjukt jävla hungrig nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det är så knäppt också, klart det har gått en dag förmut utan att man har ätit nått. Men då har det varit för att man inte har hunnit eller helt eneklt glömt bort det. Och då brukar inte hungerkänslorna bli såhär starka.
Min mage kräver mat. Men min hals kräver att få bli lämnad ifred. Ergo= Så länge halsens smärta är starkare än magens hunger, så går Mathilda hungrig. Men det är fan inte kul.
Nu ska jag ta en jävligt välbehövlig dusch. Fattar ni hur mkt man svettas när febern tvingas upp och ner, upp och ner av alvedon hela tiden? Jävligt mkt kan jag lova! Not so fucking nice!
Jävligt konstigt det där. Utan anledning så låg jag vaken i fem timmar, men när jag somnade klockan sex, så sov jag till halv tolv.
Jag vet att jag är otroligt tjatig på bloggen just nu, men vill någon klaga så sluta läsa bara, jag skriver ner skitsaker här nu för att jag har absolut ingenting annat att göra. Får ont i huvudet av att kolla på tv, får ont i huvudet av att läsa osv...
Jag är så sjukt jävla hungrig nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det är så knäppt också, klart det har gått en dag förmut utan att man har ätit nått. Men då har det varit för att man inte har hunnit eller helt eneklt glömt bort det. Och då brukar inte hungerkänslorna bli såhär starka.
Min mage kräver mat. Men min hals kräver att få bli lämnad ifred. Ergo= Så länge halsens smärta är starkare än magens hunger, så går Mathilda hungrig. Men det är fan inte kul.
Nu ska jag ta en jävligt välbehövlig dusch. Fattar ni hur mkt man svettas när febern tvingas upp och ner, upp och ner av alvedon hela tiden? Jävligt mkt kan jag lova! Not so fucking nice!
Kommentarer
Trackback
