Lenozzedifigaro

Fan också. Jag va hemma från skolan idag. Inte för att jag är sjuk. Utan för att jag är så jävla ledsen. Jag känner hur depresionen kryper sig närmare. Det känns som om något stort och mörkt kryper in på mig. Jag hatar att må såhär. Ena sekunden är jag glad, nästa känner jag att livet lika gärna kan avslutas. För vad är det för mening med att leva?
Jag åkte ju som sagt hem till pappa igår. Ibland trivs jag jättemycket här. Men nu så känner jag mig instängd och vilse så fort jag sätter fötterna innanför dörren. Men jag kan inte flytta hem till mamma, fastän jag verkligen skulle vilja det. Jag saknar henne så enormt redan. Tror den enda lösningen är att prata med Soc, jag behöver en lägenhet. Jag kan inte bo hemma hos mamma, jag mår så dåligt att jag missköter allt, hälsa och skola. Men jag vill inte bo hos pappa. För även om dom är trevliga här, så är dom inte fullt så trevliga som jag behöver. Jag känner mig som en inkräktare, en parasit som lever på andra.  
Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och blotta tanken på all skit jag kommer få för att jag var hemma idag och missade provet gör mig så trött, så matt. Jag tror mamma förstår, men inte pappa. 



En sak som dock lyser upp min vardag lite grand är min älskade syster Frida som konstant pratar om sin nya (av mig införda) besatthet om Twilight. Hon bjuder mig på bion på fredag, som tack för att jag infört denna fantastiska saga i hennes liv. Om inte Uffe vore en toppenkille så skulle jag önska att Frida bodde ensam, så att  jag kunde bo med henne.