Lenozzedifigaro

Fyfan vad trött jag blir. Pappa blir arg och börjar skälla på en för i princip ingenting. De var vakna för fem-tio minuter sen. Jag kom på att jag var tvungen att fråga Annelie om en sak, och ropade hennes namn lite halv högt. Pappa får ett jävla utbrott och typ skriker att han ska upp klockan sex imorgon bitti, och jag för i helvete inte kan komma med sådana saker nu. Han kan omöjligt ens ha börjat somna.
Jag blir så jävla trött och ledsen på det här. Vad jag än gör, så gör jag fel. Jag pratar för högt, gestikulerar för vilt eller ställer dumma frågor. Och varje gång, varje gång, så säger jag förlåt, och jag ska inte göra om det. Men ändå så fortsätter han bli arg. Jag orkar inte med det här längre. Jag vet att jag låter jävligt barnslig som ligger här och gråter. Men det här var droppen som fick bägaren att rinna över.
Det värsta av allt är att jag kan inte flytta tillbaka hem till mamma. Jag kan inte, hur  mkt jag än saknar henne. För jag orkar inte med situationen där. Just nu känns det som att jag inte är välkommen någonstans, som att jag bara är i vägen överallt. Som om pappa gör allt han kan för att jaga bort mig, för att jag ska tröttna och flytta härifrån.