Trettonde januari tvåtusennio
Jag berättar hur jag mår, hur jag känner mig. Men ingen förstår, inte på riktigt. Jag hatar mitt liv just nu. Jag vill inte ha det såhär. Men det finns absolut ingenting jag kan göra åt min situation. Det blir ju inte bättre av att folk i skolan har absolut noll förståelse. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer. Det måste få ett slut, innan jag bryter ihop.
Kommentarer
Trackback
