Lenozzedifigaro

Jag är så jävla trött så det finns inte. Ska tvätta av mig sminket nu och krypa ner i sängen.




Du leker bara. Innerst inne vet jag att det är så, men jag vägrar inse det. Alla är rörande överrens om detta, men jag vill inte se. Jag tycker mer och mer om dig för var dag som går, och jag vill inte fortsätta såhär. Jag har blivit bränd förut. Jag orkar inte kasta bort mer tid när det enda jag kommer få ut av det är en totalförstörelse av mitt självförtroende, som har vuxit sig iaf någolunda starkt. Jag orkar inte känna mig värdelös igen. Jag vill inte det.
Hur en så snäll person som du kan behandla någon såhär, medvetet eller ej, övergår mitt förstånd.
Jag vet vad jag måste göra, om jag inte återigen ska tryckas ner i botten av den bottenlösa avgrund jag så många gånger har befunnit mig i. Men jag vet också att jag inte är stark och modig nog att göra det jag vet att jag borde göra, det jag måste göra. Hur gör man något man vet att man inte klarar av? Jag vill ju inte, men jag vägrar bli sårad igen!
Jag önskar verkligen att jag kunde förklara det här för dig. Men du förstår ju inte, eller så låtsas du bara vara oförstående.
Det spelar ingen roll antar jag, för båda är precis lika illa!