Tjugotredje mars tvåtusennio

Hur fan lyckas jag, kan man ju fråga sig? Jag vaknade när klockan ringde halv åtta imorse, precis som vanligt så låg jag kvar en stund. Men jag antar att jag är luite uttröttad efter allt flängande och det stora alkoholintaget under den häre helgen, så jag somnade om. Det brukar jag kunna göra i vanliga fall vill jag tala om, men då vaknar jag alltid en minut senare. Det ligger liksom undermedvetet att man ska vakna snabbt igen. Men idag, så vaknade jag inte förens klockan var fjorton minuter över åtta. Vilket betyder att min buss gick ca fyra minuter tidigare. Och eftersom man bor i jävla Högsjö, så går det ingen mer buss som jag skulle lyckas hinna till skolan innan dagen var slut med.
Så det var bara att somna om igen. Skönt, men otroligt irriterande.

Imorgon åker förresten det här jävla gipset av. Äntligen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0