Lenozzedifigaro

Det gick inte fort, det brände lite och magen känns megafull. Men det var ingen extrem smärta i halsen. Thank god.
Ligger och dagdrömmer om allt gott jag skulle vilja äta just nu. Tur att man inte har några pengar. Det kanske inte är så troligt att man lyckas med det, men det vore ju roligt om man inte gick upp de där fyra kilona jag gick ner.
Aja, mår allmänt bättre idag, men jag kommer inte gå till skolan på hela veckan. Allmänt bättre är ju fortfarande inte bra, jag har bara inte dödslängtan längre. Tror till och med att jag skulle klara av att kolla lite Vänner om en stund. Roligt roligt.

Nu ska Mathilda äta spagetti och köttfärssås, tralalalala!

Halsen mår lite bättre idag. Bättre, men absolut inte bra. Tror jag väntar tills i eftermiddag med att äta, för att se om det kanske kan göra ännu lite mindre ont. Det vore väl jävligt skönt va? Att få äta ett stort mål mat. Yummie.

Nu är jag hungrig. Väldigt hungrig. Men jag ska gå och lägga mig snart, och försöka se fram emot imorgon. För jag tycker att jag ser en liten förbättring. Förut så fick jag spänna mig i hela kroppen inför smärtan när jag kände att jag behövde svälja. Nu gör det fortfarande förbannat ont, men det är ändå någon liten skillnad.
Så, yey, förhoppningsvis kan Mathilda äta imorgon.




Jag vet att du bryr dig. Mer än någon skulle jag tro.
Men det känns så jobbigt att varje gång jag försöker fixa en helg vi kan ses på, så kommer du alltid på att du redan har någonting inplanerat. Jag saknar dig, saknar att få umgås mkt med dig. Och då menar jag inte två dagar under en hel vecka. Utan som under sommarlovet. Fem sex dagar i veckan. Hela tiden, för då blir det inte tvunget, vi kan sitta var för sig nästan, och bara hålla varandra sällskap utan att behöva snacka en massa.
Du betyder massor för mig och jag saknar dig <3

Om man på nått vis ska se något posetivt i den här skiten, så skulle väl det vara att jag har gått ner tre kilo på två dagar.
Men det är det inte värt. Inte på en fläck. Ge mig mat, och ge mig den nu!
Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna sova inatt. Jag har inte tålamod till att ligga vaken en hel natt till. Jag har för ont i huvudet och mår för allmänt skit för att ens kunna slå på tv:n när det blir så, så jag har ju inget annat val än att ligga och glo i taket.
Om jag inte mår bättre imorgon, så kommer jag att svälta ihjäl till kvällen. Det garanterar jag!

Nu känns det här lite grymt faktiskt.
Folket sitter och äter kvällsmat. Spagetti och köttfärssås. Och det luktar ljuvligt. Och jag är så jävla hungrig.
Men likt förbannat så kan jag inte äta.

Jag är så uttråkad! Det börjar nästa bli värre än själva sjukligheten. Jag kan inte göra någonting annat än vandra runt i lägenheten, sätta mig ner någonstans och glo, eller sitta här, vilket förvärrar huvudvärken efter en stund.

Fan vad trött jag blir på allting! Jag skulle ha dragit ner till pappa i veckan. Det kommer inte bli av nu, de är inte så förtjusta i sjuklingar där nere, och det kan jag förstå. Men just nu vill jag inget hellre än att komma härifrån.
Eftersom jag har hög feber så fryser jag väldigt mkt. Jag sitter med mjukisar, tjock stickad långtröja och filt, men skakar ändå (snart kommer det ändras och jag kommer vilja slänga av mig allt, men whatever). När mamma och syster kommer hem så kommer syster in först. Hon ser att jag sitter och skakar. Hon frågar om jag fryser? Ja, självklart. "Tänd pannan då" Jag blir bara så jävla arg. Hela jävla tiden hittar hon någonting att klaga på. Tänd pannan då? Jag har 40 graders feber, ligger och skakar, har en extrem huvudvärk som vägrar gå över och har inte ätit sen iförrgår. Ja, förlåt, självklart ska jag tända pannan, så att du blir nöjd.
Jag skulle kanske ha tvingat mig själv att tända pannan, om det hade varit väldigt kallt härinne. Men det är tjugotvå grader, enda anledningen till att jag fryser är ju som sagt att jag har feber. Hade jag tänt pannan och eldat så att det hade blivit jättevarmt härinne, så skulle hon ha klagat på det istället.
Alltid är det någonting, och jag börjar bli riktigt, riktigt trött på det nu. Snart brister det. Och då blir det inte kul för någon av oss.

Men vad roligt jag har haft inatt. Somnade typ direkt vid elva när jag la mig, men vaknade igen vid ett (antagligen så svalde jag väl i sömnen, och smärtan väckte mig). Och efter det kunde jag helt omöjligt somna om. Jag låg vaken till sex(!) utan att få en blund i ögonen innan jag äntligen somnade.
Jävligt konstigt det där. Utan anledning så låg jag vaken i fem timmar, men när jag somnade klockan sex, så sov jag till halv tolv.
Jag vet att jag är otroligt tjatig på bloggen just nu, men vill någon klaga så sluta läsa bara, jag skriver ner skitsaker här nu för att jag har absolut ingenting annat att göra. Får ont i huvudet av att kolla på tv, får ont i huvudet av att läsa osv...
Jag är så sjukt jävla hungrig nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det är så knäppt också, klart det har gått en dag förmut utan att man har ätit nått. Men då har det varit för att man inte har hunnit eller helt eneklt glömt bort det. Och då brukar inte hungerkänslorna bli såhär starka.
Min mage kräver mat. Men min hals kräver att få bli lämnad ifred. Ergo= Så länge halsens smärta är starkare än magens hunger, så går Mathilda hungrig. Men det är fan inte kul.

Nu ska jag ta en jävligt välbehövlig dusch. Fattar ni hur mkt man svettas när febern tvingas upp och ner, upp och ner av alvedon hela tiden? Jävligt mkt kan jag lova! Not so fucking nice!

Nu ska Mathilda gå och lägga sig. Har precis pressat i mig två chokladbitar, men jag mår illa, så jag gav upp. Får försöka äta imorgon.

Usch, jag mår verkligen inte bra. Fick världens trevligaste läkare. Han trodde (för att citera) "att det är en jävligt elakartad halsfluss" eller körtelfeber(!) Proven sa dock att det inte var något av dem. Men han sa att halsfluss i 20% av fallen inte syns på provet, och att det var för tidigt för att avgöra om körtelfeber. Men min sänka gjorde det mest troligt att det var halsfluss (en jävligt elakartad sådan..) Sänkan ska tydligen ligga mellan sex och åtta om man är frisk, och 60 och 80 om man har en infektion, jag hade 220... Jag fick iaf något asstarkt penicilin, och om det blir värre så måste jag åka in, för då är det döden som knackar på dörren (eller körtelfeber, beroende på hur man ser på saken).
Jag blev verkligen livrädd när han sa körtelfeber, man blir helt utslagen i upp till sex veckor av det. Fatta vad det skulle göra med min träning? Två månaders slit i onödan.

Jag har ju (som sagt) inte ätit nått på hela dagen (gick upp klockan sju), och när vi var inne i stan så var jag mer än hungrig. Så jag övertygade mamma att jag ville prova med en cheeseburgare. Jag åt halva under ungefär en halvtimme, och drack ett par klunkar cola. Sen kände jag mig sjukt mätt, och slängde resten.
Förut har det gjort ont i halsen när jag har svalt. Nu gör det ont hela jävla tiden. Helvete... Betyder det att jag inte kommer kunna äta alls innan halsen lugnar sig lite så vet jag inte vad jag ska göra. Det låter ju inte så kul, med tankte på att läkaren sa att jag skulle se en förbättring tidigast på torsdag.

Klockan kvart över sex så har Mathilda en tid på akuten.
Thank god.

Mamma ringde Vingåker-VC, men de var ju såklart överbokade så här dags på dagen. De rådde oss att ringa akuten. Så nu ska jag få en tid där. Tjohej. Fyfan alltså. Nu har alla syskon kollat i min hals, och alla är rörande överrens om att det här inte är halsfluss. Det något annat skit.
Jag är så sjukt hungrig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men det lär gå en vecka utan mat innan jag tvingar mig själv att svälja med den här smärtan!

Jag svalde två alvedon för att försöka få bort huvudvärken, som är nästan lika illa som halsen. Tårarna började genast spruta. Så ont gör det varje gång jag sväljer, till och med om det bara är saliv.

Fyfan!

Är helt otroligt hungrig. Men det skär som rakblad i halsen varje gång jag sväljer, så jag sitter här och dricker näringsdryck.
Men det gör ont det också... Helvete!

Jag tvingade mamma att kolla i min hals, hon såg rädd ut. Jag lovar, jag kommer kvävas i sömnen eller nått. Jag börjar få ont i öronen också. Allt på samma gång såklart!

Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Mamma och jag kom fram till att det är influensa. Hela halsen är uppsvälld, det är ren smärta varje gång jag sväljer. Huvudvärken ska vi inte ens prata om.

Jag tyckte att det var någonting lurt med min bakfylla. Och nu är det bekräftat iochmed frossa och feber; Jag är inte bakfull, jag är sjuk.

Helvete.

Jag tror jag seriöst är på väg att avlida. Jag fattar inte varför jag mår så dåligt, jag som aldrig blir bakfull. Konstigt som fan.

Nu ska jag krypa ner i min varma sköna (jag fryser sjukt mkt!) säng och kolla på Burn after reading.

Fyfan vilken kväll. Jag måste börja äta innan jag ska ut, annars blir det sådär.
Nu ska jag släpa mig ner till pappa och fira fars dag.